“There is no bright future in journalism.”

Ricky Gervais karaktär Tony i Netflixserien After Life ser ingen mening med livet och än mindre med sitt jobb på den lilla tidningsredaktionen. Han är håglös och omotiverad, och i avsnitt 4 försöker han också få unga, nyanställda Sandy att tappa sugen.

– Men det är spännande med journalism! tindrar hon till svar, och tidningschefen blandar sig i samtalet med argumentet att en plats på en lokaltidning är ett steg mot en ljus framtid inom journalism, en av de våra fick faktiskt jobb på The Guardian en gång!

Det är nu Tony får upp ångan ordentligt. Fritt återgett svarar han ungefär:

– Det finns ingen ljus framtid inom journalism. Vid det laget som Sandy är färdig journalist har dagens tidningar dött ut och ersatts med kaos på internet. Man lägger upp äckligt hatfyllt innehåll bara för att generera klickar för att chefredaktören kräver det för att annonsörerna i sin tur ska få sina intäkter. Journalistikens framtid är inte ljus – den är awful, fruktansvärd.

Hur många Netflixtittare som jobbar med att producera innehåll hajade inte till där?

Tony drar en mörk och långt gående slutsats av det som många forskare, tidningar och läsare kommit fram till: klickbaserade annonsintäkter är problematiska. Redan innan den digitala tidningen hade slagit igenom utsattes amerikanska journalister för press från annonsörernas håll, både på små lokaltidningar och enorma tidningsjättar. Efter den första riktigt stora vågen av uppsägningar inom branschen för tio år sedan, främmande av ekonomisk kris och minskade annonsintäkter, blev det en ännu större utmaning att upprätthålla balansen mellan lönsamhet ena sidan och kvalitet å andra sidan.

Också om tidningen överlever med annonsintäkter är tidningen inte längre en lika attraktiv inkomstkälla för annonsören. Långt över hälften (62 %) av alla digitala annonsintäkter globalt går till Facebook, Google och Amazon. Enskilda publikationer har svårt att få tillräckligt med annonsörer för att klara sig.

Men kvaliteten i journalistiken kommer inte att räddas av annonsörerna.

Det är läsarna som räddar den.

Enligt Lotta Onajin i en artikel i resumé har sponsrat innehåll, clickbaits och influencersamarbeten medfört att media har blivit en salig röra av information, kommunikation och marknadsföring, och allt detta spelar in på att förtroendet för medierna sjunker. Läsarna litar inte längre på plattformarna.

Däremot har läsarna allt större tilltro till själva journalistiken. Det har visat sig läsarna är beredda att frångå gratisläsningen och istället betala för innehållet. Detta har lett till att “annonsberoendet har ersatts av en affärsmodell där läsarintäkterna nu står för 60–70 procent av intäkterna för många av branschens största titlar”.

Kanske kan vi ge den fiktiva lokaljournalisten Tony delvis rätt: det är framtiden för den annonsfinansierade klickjournalistiken som är awful, fruktansvärd.

Ja, hur gick det för denne Tony? Spoilervarning: han skärpte sig. Han återfann i en för Ricky Gervais oväntat sentimental anda meningen med både lokaltidningen och med livet i det lilla: det ena återspeglar det andra och förlorar därför aldrig sin betydelse.